Kemikalier finns på de flesta arbetsplatser i någon form – rengöringsmedel, lösningsmedel, färg, smörjmedel, processvätskor. De flesta hanteras utan incident. Men kemikalier är också den exponeringskategori vars arbetsrelaterade sjukdomar är svårast att koppla till källan, vars skador är svårast att förebygga utan systematisk hantering och vars olycksrisker är störst när kunskapen om ämnenas egenskaper är otillräcklig.
Den här artikeln handlar om vad som krävs av en arbetsgivare i kemikaliehanteringen och vad som faktiskt ger ett säkert resultat.
Lagstiftningens krav – ett samlat regelverk
Kemikaliesäkerhet på arbetsplatsen regleras av ett antal parallella regelverk vars samlade krav ger arbetsgivarens konkreta skyldigheter.
Arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter om kemiska arbetsmiljörisker (AFS 2011:19) är det primära regelverket för arbetsgivarens ansvar gentemot de anställda. Föreskriften kräver att arbetsgivaren identifierar de kemiska risker som finns i verksamheten, bedömer de anställdas exponering, vidtar åtgärder för att eliminera eller minimera riskerna och dokumenterar arbetet i det systematiska arbetsmiljöarbetet.
Reach-förordningen är EU:s ramverk för registrering, utvärdering och tillstånd för kemikalier vars krav primärt riktar sig mot tillverkare och importörer men vars krav på säkerhetsdatablad ger arbetsgivaren ett faktaunderlag för hanteringen av varje specifikt ämne. Säkerhetsdatabladet är det dokument vars existens och tillgänglighet är ett krav i AFS 2011:19 och vars information om ett ämnes egenskaper, risker och skyddsåtgärder är arbetsgivarens primära informationskälla.
Lagen om brandfarliga och explosiva varor (LBE) adderar ett tillståndskrav för verksamheter som hanterar brandfarliga vätskor och gaser över definierade mängdtrösklar. Det är ett tillstånd som söks hos kommunen och vars krav på hanteringsrutiner, förvaring och utbildning är specificerade av MSB.
Säkerhetsdatablad – vad de innehåller och hur de används
Säkerhetsdatabladet är ett standardiserat dokument med sexton avsnitt vars innehåll ger en komplett bild av ett kemiskt ämnes egenskaper, risker och hanteringskrav. Det är ett dokument vars existens är leverantörens skyldighet att tillhandahålla och arbetsgivarens skyldighet att ha tillgängligt och att använda som underlag för riskbedömningen.
De praktiskt viktigaste avsnitten för en arbetsgivare som bedömer hanteringskraven är avsnitt 2 – farliga egenskaper och klassificering – som ger en CLP-klassificering vars symboler och signalord kommunicerar riskens allvarlighetsgrad. Avsnitt 8 – exponeringskontroll och personlig skyddsutrustning – ger konkreta rekommendationer om vilken andningsskydd, handskar och skyddsglasögon som är rätt för ämnet. Avsnitt 7 – hantering och lagring – ger kraven på hur ämnet ska förvaras, vid vilka temperaturer och med vilka segregationskrav relativt andra ämnen.
Säkerhetsdatablad ska vara tillgängliga för de anställda som hanterar ämnena. Det är inte tillräckligt att de finns arkiverade i en pärm som ingen vet om – de ska vara tillgängliga på ett sätt som faktiskt möjliggör en snabb konsultation vid behov, normalt både fysiskt på arbetsplatsen och digitalt.
Substitutionsprincipen – att byta ut det farliga mot något säkrare
AFS 2011:19 etablerar en substitutionsprincip vars tillämpning är ett av de primära verktygen i kemikaliehanteringen: om ett farligt ämne kan ersättas med ett mindre farligt alternativ som ger ett likvärdigt funktionellt resultat, ska bytet genomföras. Det är ett krav vars tillämpning kräver en aktiv genomgång av vilka ämnen som används och om det finns säkrare alternativ.
I praktiken innebär det att ett starka lösningsmedel vars exponeringsrisk är hög bör bytas mot ett vattenbaserat alternativ om ett sådant ger ett tillräckligt resultat. Ett starkt frätande rengöringsmedel bör bytas mot ett med lägre pH om rengöringsfunktionen kan upprätthållas. Det är en princip vars tillämpning normalt är möjlig i fler situationer än vad som genomförs och vars genomförande ger en omedelbar riskreduktion utan investering i skyddsutrustning.
Kemikalieförteckningen – ett krav med ett praktiskt värde
AFS 2011:19 kräver att arbetsgivaren upprättar och underhåller en kemikalieförteckning – en lista över de kemiska produkter som används eller förvaras i verksamheten. Det är ett krav vars uppfyllelse normalt tar en eftermiddag att genomföra för en liten verksamhet och vars underhåll kräver en rutin för att uppdatera listan när nya ämnen tillkommer eller gamla avvecklas.
Kemikalieförteckningens praktiska värde sträcker sig utöver laguppfyllelsen. Det är det underlag som ger en snabb överblick vid en räddningstjänstinsats – en brandman som vet vilka ämnen som finns i en lokal kan hantera branden och rökutvecklingen säkrare än en som arbetar utan den informationen. Det är det underlag som ger en ny anställd en introduktion till de risker verksamheten arbetar med. Och det är det underlag vars genomgång normalt identifierar ämnen som inte längre används men som fortfarande förvaras – en städoperation vars genomförande minskar den totala kemikalierisken.
Personlig skyddsutrustning – rätt skydd för rätt exponering
Personlig skyddsutrustning är den sista linjen i skyddshierarkin – den åtgärd som vidtas när tekniska och administrativa åtgärder inte eliminerar exponeringen. Det är en distinktion vars praktiska konsekvens är att skyddsutrustning kompletterar men inte ersätter åtgärder som eliminerar eller minskar källan till exponering.
Handskar är den vanligaste skyddsutrustningen i kemikaliehanteringen och den vars val är mest komplex. Olika handsksmaterial ger olika skydd mot olika kemikalier – en nitrilhandske ger ett bra skydd mot de flesta organiska lösningsmedel men är otillräcklig mot starka syror och baser. En latexhandske ger ett bra skydd mot de flesta vattenlösliga ämnen men motanges av allergi hos en signifikant andel av befolkningen. Det rätta handskvalet för ett specifikt ämne anges normalt i säkerhetsdatabladets avsnitt 8 och bör inte baseras på vad som råkar finnas i skåpet.
Andningsskydd är det skyddsmoment vars korrekthet är svårast att bedöma och vars felaktiga val ger det mest allvarliga resultatet. Ett filtrerande halvmask av typen FFP2 eller FFP3 skyddar mot partiklar men inte mot organiska ångors – för dessa krävs ett halvmask eller helmask med rätt filtertyp (normalt A-filter för organiska ångor) vars val baseras på ämnets ångtryck och gränsvärde. Det är ett val vars korrekthet kräver en konsultation av säkerhetsdatabladet och i komplexa fall en bedömning av en hygieniker eller en arbetsmiljöingenjör.
Gränsvärden och exponeringsövervakning
Hygieniska gränsvärden – de maximala koncentrationer av ett ämne i inandningsluften som arbetsgivaren ska sträva efter att hålla under – publiceras av Arbetsmiljöverket och är ett kvantitativt underlag för bedömningen av om en arbetsmiljöåtgärd är tillräcklig. Det är ett system vars tillämpning kräver en mätning av den faktiska koncentrationen i arbetsmiljön för de ämnen vars gränsvärdesöverskridande är osäkert.
Exponeringsövervakning – periodiska mätningar av de anställdas faktiska exponering – är ett krav för verksamheter med ämnen vars gränsvärdesstatus är osäker och för ämnen vars hälsoeffekter vid kronisk exponering är dokumenterade. Det är en åtgärd vars genomförande normalt kräver en mätningstjänst från ett ackrediterat laboratorium och vars resultat ger ett faktabaserat underlag för om de vidtagna skyddsåtgärderna är tillräckliga.
Utbildningens roll i kemikaliesäkerheten
En anställd som hanterar farliga kemikalier utan utbildning i deras egenskaper, risker och korrekt hanteringsteknik är en anställd vars exponeringsrisk är okontrollerad. Det är en situation vars förekommande är vanligare än vad systematiska arbetsmiljöarbeten borde tillåta – kemikalier hanteras av anställda som aldrig fått en genomgång av säkerhetsdatabladet, som inte vet vilket skydd de ska använda och som inte vet vad de ska göra vid ett spill.
Utbildning i kemikaliehantering bör inkludera: hur man läser ett säkerhetsdatablad och lokaliserar den relevanta informationen, vilken personlig skyddsutrustning som krävs för de ämnen man hanterar och hur den används korrekt, vad man gör vid ett spill eller en oavsiktlig exponering och var man hittar kemikalieförteckning och säkerhetsdatablad på arbetsplatsen. Det är en utbildning vars genomgång tar en timme och vars frånvaro ger ett exponeringscenario vars konsekvenser kan vara substantiella.
Säkraliv erbjuder utbildningar i kemikaliesäkerhet, kemikaliehantering och arbetsmiljöskydd för verksamheter med farliga ämnen i sin dagliga hantering – med ett upplägg anpassat till den specifika verksamhetens ämnesprofil och risknivå. Information och bokning på sakraliv.se.
Arbetsmiljöverket publicerar föreskrifterna om kemiska arbetsmiljörisker (AFS 2011:19), hygieniska gränsvärden och vägledning om kemikaliehantering på arbetsplatsen på av.se. Kemikalieinspektionen (KemI) administrerar Reach-förordningens tillämpning i Sverige och publicerar information om säkerhetsdatablad, ämnesklassificering och substitutionsprincipen på kemi.se.